Det börjar närma sig jul, tempot på bloggen har ju varit minst sagt avslaget.
Det har hunnit hända en del, Whitfields minus fru har lämnat Sverige och landat i Australien, de hade avskedsfest hemma hos oss i helgen som gick, avsked på Arlanda. Jag har jobbat lite, tack vare fru Whitfields närvaro. Det var omskakande, mest för mina kollegor, en del såg lite chockade ut. Omväxlande med vuxenkontakt och stimulansen av andra delar av hjärnan. Jag hann få lite puls, men det hör till, då är det som det ska vara.
Idag duschade Lotta (tidigare omnämnd som fru Whitfield) och när hon var klar skulle hon sätta tillbaka skötbordet som står på badkaret. Någonting händer och jag hör ett OJ, NEJ. Uppfattar det som att jag blir kallad på. Undrade om något gått sönder med skötbordet...
- Titta mellan mina ben!
- ehh... (försiktigt avvaktande)
- Titta mellan mina ben!
Tittar försiktigt ner under skötbordet som hon håller i sina händer, vet inte riktigt vad det är jag ska titta på. Hon har något linne med spetsar ner till som gör det hela lite mer suspekt.
Vid en närmare okulär besiktning kunde jag konstatera att paketet med potatismjöl var uthällt på golvet MELLAN hennes FÖTTER. Nu såg det mer ut som en knarkarkvart... puh...
Tankade bilen idag, fyllde på spolarvätska, nej men säg goddag då. Då gick det inte och stänga motorhuven... 120 km/h på motorväg med en motorhuv som inte är stängd... känns... tveksamt. Vi var helt inställda på att börja morgondagen med ett verkstadsbesök. Ringde hit en granne som har lika bil som vi. Vi körde den manliga novis-strategin. Rycka lite här, pilla lite där... utan att ha en aning om vad vi sysslade med, såg bra ut liksom. Vips, så gick den och stänga. Låter den vara stängd nu. Man ska inte leka och utmana gudarna för mycket. Jag tackade grannen för insatsen med bisatsen...
- ... fast jag vet inte vad vi gjorde egentligen.
- Inte jag heller.
Snart jul.
N
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar