Spaning

Hej.

S och O i skrivande stund på ett plan mellan Singapore och Sydney, känns liksom skumt. Vi hade sms-kontakt igår när de landat i Helsingfors kl 22 svensk tid. Följande konversation utspelar sig över flera sms:

Olivia: Har ni det bra där hemma? Jag har tråkigt och sitter på flygplatsen och väntar. Jag förstår att ni har roligt där hemma.

Till Olivia från mig: Sigge sover, jag är trött och ska snart lägga mig, lyssnar på barnkammarsånger (har inte orkat byta). Så så där superkul är det nog inte. Boarding?

Sofia: Japp, nu är vi på planet. Vi har hamnat bredvid en dansk familj med tre grabbar... Ge mig viiiiinn!!!!

Jag: Moooooaaaahhhh, mkt vin, men du sover ju oavsett ;-)

Sofia: Puss och godnatt. Smakar från Singapore.

Sofia: Haha

Sofia: SMSar skulle det vara ;-)

Idag.

Sofia: Vad står Singapore$ i ?

Jag: 5,50 svenska för en dollar

Sofia: Tack :)

-------------

Känns liksom lite skumt. Nåväl, jag har gjort en spaning. Om man står upp och kissar, självklart på toaletten, t ex på en offentlig toalett (hemma sitter man ju). Då är det inte att rekommendera att samtidigt nysa. Det blir liksom okontrollerbara konsekvenser. Jag vill bara säga att det fanns inte med i min riskanalys.

Gott så.

Är tiden absolut eller relativ?

Såg ett avsnitt av Vetenskapens värld som handlade om tidens pil. På temat är tiden absolut eller relativ, Newton menade det förstnämnda och Einstein sen det senare. För oss vanliga dödliga kan vi väl konstatera att den är absolut, eller ja inte för Sofia då, återkommer strax till det. Se gärna inslaget, bland annat spelar gravitationen in, vilket innebär att i en hög skyskrapa finns det tidsskillnader mellan de längst upp och de längst ner, även om de är så små att vi inte upptäcker det. Men ganska fascinerande att vi kan åka framåt/bakåt i tiden i en helt vanlig hiss i en skyskrapa... nog om det... nu är ni mer nyfikna på Sofias relativa tidsuppfattning.

Vi kan också kalla det Matematik på Sofias vis. Följande konversation utspelade sig:

Sofia: Du fyller ju snart 40 år (tack för den, 4 år kvar....)

Niclas: Ja men det innebär ju att du också fyller 40 snart... (höhö)

Sofia: Nä men det skiljer ju 1 år och 3 månader (???????)

Niclas: VA? Du är ju född -78 och jag -77, hur kan det bli 1 år och 3 månader??? (Que?)

Sofia: (Tystnad)

Niclas: Eller är du född i januari -79

Sofia: (Tystnad) (tänker nog)

Niclas: (Väntar på att polletten ska ramla ner)

Sofia: Ja, jag räkna tvärtom, det är ju 9 månader...

Niclas: Bra. (Tvärtom???)

Således; Både Newton och Einstein kan vara något på spåret även i en praktisk vardaglig mening....

Gott så.

Vem lånar plastpåsar?

Jag vet inte om det finns någon igenkänningsfaktor och det här är verkligen avdelningen: Trivialiteter. Men hemma hos oss så finns det ibland inga platspåsar, ni vet sådana ICA-kassar typ. De används som soppåsar bland annat och har därför en helt avgörande funktion. Men det som är riktigt skumt, är att en kort tid därefter, kan det vara översvämning av platspåsar, för att en kort tid senare vara alldeles tomt. Fråga: Vem lånar våra platspåsar? Eftersom de kommer tillbaka måste det ju handla om lån.

Nu tror ni säkert att det här inte har föregåtts av en grundlig analys, men där har ni fel. Skulle det kunna vara så att vi intervall-slänger sopor, Nej. Kan det vara så att vi har ett platspåse-utbytesprogram med våra grannar? Nej. Kan det vara så att vi gömmer dem på något obskyrt ställe och sen "råkar" hitta dem igen (dvs någon form av demens)? Skulle inte tro det. Tips tas gärna emot om någon har liknande erfarenheter.

N

Återkomsten

Nya tider. Lämnat föräldrarledighet. Bloggen återuppstår.

Nu blir uppdraget att försöka återberätta episoder från förr. Låt oss börja med Munchen (tyska tangentbordet hitta jag inte så lev stavningen).

Förutsättningar: Det är sent, klockan är närmare 01 på natten, ett antal tyska öl har konsumerats, tre svenska grabbar står i kö på McDonalds för att beställa nattamat.

Nyckelpersoner: Jonas Karlsson iförd keps så att han ser ut som en lastbilschaufför plockar fram sin egna engelska parlör, rumänsk yngre tjej som jobbar i kassan samt två mer eller mindre statister (Jag och Mattias)

Viktig men betydelselös fråga: Varför heter inte McFeast, McFeast i Tyskland?

Action: Det beställs 3 motsvarande McFeastmenyer och i Tyskland ingår dipp, så vilken dipp vill ni ha?

Jonas: BEEAAA (något skrikigt, antalet öl har höjt ljudvolymen något) (alltså Jonas vill ha bearnaisesås)

Rumänsk tjej: ??????

Jonas provar igen något mer klämkäckt: Be-aaa-nääässs (på klockren svengelska)

Rumänsk tjej: ?????????????????????

Statist Niclas räddar snabbt situationen: Mayo...

Rumänsk tjej: ahhh Mayo.

Jaja, inte Bea men situationen räddad, följt av stort skratt åt lastbilschauffören.

Tysklandsäventyret fortsatte med att Mattias kvällen efter var sååå sugen på en blodig biff, "Jag måste ha en blodig biff". Två timmar efter biffen så var han magsjuk och ur spel....

Två viktiga slutsatser: Ät inte blodig biff och tyskar vet inte vad nationalsåsen Be-aaaa-näässs är för något.

Gott så!
N

Ps. alla stavfel är mina egna

Nytt år

Ja, god fortsättning och allt sånt där.

Sigge har börjat gå, han startade på nyårsafton. Allt före det räknas inte riktigt, då hade han tagit ett eller två steg utan att han visste om det mellan två föremål, vilket hänt kanske en handfull gånger. Men på nyårsafton var det verkligen sekvenser och flera. Han går för fullt men fortfarande stappligt, men kan gå flera steg (t ex 10) mellan pappa och mamma. Han går allt mer.

Nyår var trevligt, som alltid. Familjen Karlsson-Dahlstedt var här, som traditionen bjuder, nästa år blir det i Tullinge. God mat och mycket barnlek. Vi gick till en mindre pulkabacke på nyårsaftons-lunch. De vuxna hade minst lika roligt som barnen.

O var på 5-årskontroll. Hon berättade att hon "brukade gå med sina bebisar på promenad". Därefter blev omdömet att hon var "Verbal". Därefter frågade BVC-sköterskan om det var något som vi föräldrar ville skicka med/tillägga inför skolstart. Jag och S gjorde en konstpaus och funderade... O svarade: "Ingenting", vi instämde och så var det klart.

Jag är nu officiellt åter utan hund. Bra. Alla försök till husdjur nedslås hårt och skoningslöst. Men jag är en god och bra människa, S sa det senast idag.

S följde med sin syster till en gammal kompis till systern, vilken förövrigt är en gammal kollega till mig från Högskolan, rörigt? säkert. Nåväl, hon (kompisen alltså) har hästgård och hästar och det skulle ridas. Ja, S skulle inte rida eftersom hästarna var citat: Galna. S red ändå, blev avkastad in i en vägg, ja, alltså det är beskrivningen som jag fick. Konstaterade skador: Rejält stort blåmärke på vaden, stukad vrist, fult sår/blåmärke på sidan av höften och allmänt mörbultad fru. Till saken hör att hennes kiropraktor (vän till mig och en av de bästa i Sverige) rekomenderade  just ridning eftersom det är bra för hennes ryggskada. Har ett och annat att diskutera med min namne, kiropraktorn.

Gott så.

N

Titta mig mellan benen

Det börjar närma sig jul, tempot på bloggen har ju varit minst sagt avslaget.

Det har hunnit hända en del, Whitfields minus fru har lämnat Sverige och landat i Australien, de hade avskedsfest hemma hos oss i helgen som gick, avsked på Arlanda. Jag har jobbat lite, tack vare fru Whitfields närvaro. Det var omskakande, mest för mina kollegor, en del såg lite chockade ut. Omväxlande med vuxenkontakt och stimulansen av andra delar av hjärnan. Jag hann få lite puls, men det hör till, då är det som det ska vara.

Idag duschade Lotta (tidigare omnämnd som fru Whitfield) och när hon var klar skulle hon sätta tillbaka skötbordet som står på badkaret. Någonting händer och jag hör ett OJ, NEJ. Uppfattar det som att jag blir kallad på. Undrade om något gått sönder med skötbordet...

- Titta mellan mina ben!

- ehh... (försiktigt avvaktande)

- Titta mellan mina ben!

Tittar försiktigt ner under skötbordet som hon håller i sina händer, vet inte riktigt vad det är jag ska titta på. Hon har något linne med spetsar ner till som gör det hela lite mer suspekt.

Vid en närmare okulär besiktning kunde jag konstatera att paketet med potatismjöl var uthällt på golvet MELLAN hennes FÖTTER. Nu såg det mer ut som en knarkarkvart... puh...

Tankade bilen idag, fyllde på spolarvätska, nej men säg goddag då. Då gick det inte och stänga motorhuven... 120 km/h på motorväg med en motorhuv som inte är stängd... känns... tveksamt. Vi var helt inställda på att börja morgondagen med ett verkstadsbesök. Ringde hit en granne som har lika bil som vi. Vi körde den manliga novis-strategin. Rycka lite här, pilla lite där... utan att ha en aning om vad vi sysslade med, såg bra ut liksom. Vips, så gick den och stänga. Låter den vara stängd nu. Man ska inte leka och utmana gudarna för mycket. Jag tackade grannen för insatsen med bisatsen...

- ... fast jag vet inte vad vi gjorde egentligen.

- Inte jag heller.

Snart jul.
N

Mardrömmar.

Ja, det här med snö känns ju förlegat i och med förra blogguppdateringen. Men ändå, det vräker ju ner. Jag lånar ett uttryck som S gillar och skrattar åt. "Kung Bore tar lavemang" (jag kom inte på det). Ja, det känns så. För att ge ytterligare perspektiv på meningslösheten med att skotta så var vi ute med bilen idag, vilket vi ju var tvungna till, skulle på babysim och simskola bland annat. Låt säga att vi börjar med att sopa passagerarsidans ruta och så jobbar vi oss runt, väl tillbaka till startpunkten konstaterar man att ja, det är ju bara till att börja om eller springa fortare...

Dagen började med att S berättade att hon drömt under natten, hon hade drömt om ett 3:e barn. O var snabb att replikera att hon också minsann hade drömt, det var en otäck dröm, en mardröm. Det var mörka moln och det åskade. Jag tänkte att de här drömmarna hänger ju ihop. Jag drömde, så vitt jag vet, ingenting.

Till frukost, blev det Londonfrukost. Det innebär rostad macka med äggröra som toppas med kallrökt lax. Det åt jag och S i London en morgon. Mums. O:s kommentar var ju att "det är ju middag". Hon åt med god aptit, om än inte som vi. Hon ska inte blanda vilket innebär ungefär tallriksmodellen, allt ligger på sin "tårtbit".

Det blev över av laxen så söndagen går nog i lördagens tecken. Det finns också bacon i back-up. Ekologisk så klart. Frun handlade. O sa vid något tillfälle, typ, "Nä, måste det alltid vara ekologiskt".

Vi brukar titta på programmet 112 som sänds på 7:an, nåväl, i veckan så var det en ambulansförare som kom till sin patient och frågade om hur patienten upplevde sin smärta (brukar det göra).

- Hur skulle du beskriva din smärta på en skala mellan 0-10, där 0 är smärtfri och 10 att du blivit överkörd av en ångvält?

Här blir jag nyfiken. 0 kan jag referera till... men hur många har ett referensvärde till 10:an???? Hur är skalan liksom, är den brant fallande eller inte?? jag menar är 9:an, är det då överkörd av en bil??? Hur många har egentligen överlevt 10:an... det kan ju inte vara många, och jag menar hur sannolikt är det att du blivit överkörd av en ångvält? Den sannolikheten måste ju vara så liten så att den inte finns... till sist hamnar man ju i Tages monolog om Harrisburg.

O ville ha gröt häromdagen. S frågade då om hon ville ha rårörda lingon eller äppelmos i...

- Mamma, nej, jag är inte så förtjust i äppelmos...

Det får avsluta inlägget. Dagen har gått i städningens och julpyntandets tecken. Gick nästan i mål. Vår residuer tar vi imorgon. (pappa kan också)

Natti natti
N