Titta mig mellan benen

Det börjar närma sig jul, tempot på bloggen har ju varit minst sagt avslaget.

Det har hunnit hända en del, Whitfields minus fru har lämnat Sverige och landat i Australien, de hade avskedsfest hemma hos oss i helgen som gick, avsked på Arlanda. Jag har jobbat lite, tack vare fru Whitfields närvaro. Det var omskakande, mest för mina kollegor, en del såg lite chockade ut. Omväxlande med vuxenkontakt och stimulansen av andra delar av hjärnan. Jag hann få lite puls, men det hör till, då är det som det ska vara.

Idag duschade Lotta (tidigare omnämnd som fru Whitfield) och när hon var klar skulle hon sätta tillbaka skötbordet som står på badkaret. Någonting händer och jag hör ett OJ, NEJ. Uppfattar det som att jag blir kallad på. Undrade om något gått sönder med skötbordet...

- Titta mellan mina ben!

- ehh... (försiktigt avvaktande)

- Titta mellan mina ben!

Tittar försiktigt ner under skötbordet som hon håller i sina händer, vet inte riktigt vad det är jag ska titta på. Hon har något linne med spetsar ner till som gör det hela lite mer suspekt.

Vid en närmare okulär besiktning kunde jag konstatera att paketet med potatismjöl var uthällt på golvet MELLAN hennes FÖTTER. Nu såg det mer ut som en knarkarkvart... puh...

Tankade bilen idag, fyllde på spolarvätska, nej men säg goddag då. Då gick det inte och stänga motorhuven... 120 km/h på motorväg med en motorhuv som inte är stängd... känns... tveksamt. Vi var helt inställda på att börja morgondagen med ett verkstadsbesök. Ringde hit en granne som har lika bil som vi. Vi körde den manliga novis-strategin. Rycka lite här, pilla lite där... utan att ha en aning om vad vi sysslade med, såg bra ut liksom. Vips, så gick den och stänga. Låter den vara stängd nu. Man ska inte leka och utmana gudarna för mycket. Jag tackade grannen för insatsen med bisatsen...

- ... fast jag vet inte vad vi gjorde egentligen.

- Inte jag heller.

Snart jul.
N

Mardrömmar.

Ja, det här med snö känns ju förlegat i och med förra blogguppdateringen. Men ändå, det vräker ju ner. Jag lånar ett uttryck som S gillar och skrattar åt. "Kung Bore tar lavemang" (jag kom inte på det). Ja, det känns så. För att ge ytterligare perspektiv på meningslösheten med att skotta så var vi ute med bilen idag, vilket vi ju var tvungna till, skulle på babysim och simskola bland annat. Låt säga att vi börjar med att sopa passagerarsidans ruta och så jobbar vi oss runt, väl tillbaka till startpunkten konstaterar man att ja, det är ju bara till att börja om eller springa fortare...

Dagen började med att S berättade att hon drömt under natten, hon hade drömt om ett 3:e barn. O var snabb att replikera att hon också minsann hade drömt, det var en otäck dröm, en mardröm. Det var mörka moln och det åskade. Jag tänkte att de här drömmarna hänger ju ihop. Jag drömde, så vitt jag vet, ingenting.

Till frukost, blev det Londonfrukost. Det innebär rostad macka med äggröra som toppas med kallrökt lax. Det åt jag och S i London en morgon. Mums. O:s kommentar var ju att "det är ju middag". Hon åt med god aptit, om än inte som vi. Hon ska inte blanda vilket innebär ungefär tallriksmodellen, allt ligger på sin "tårtbit".

Det blev över av laxen så söndagen går nog i lördagens tecken. Det finns också bacon i back-up. Ekologisk så klart. Frun handlade. O sa vid något tillfälle, typ, "Nä, måste det alltid vara ekologiskt".

Vi brukar titta på programmet 112 som sänds på 7:an, nåväl, i veckan så var det en ambulansförare som kom till sin patient och frågade om hur patienten upplevde sin smärta (brukar det göra).

- Hur skulle du beskriva din smärta på en skala mellan 0-10, där 0 är smärtfri och 10 att du blivit överkörd av en ångvält?

Här blir jag nyfiken. 0 kan jag referera till... men hur många har ett referensvärde till 10:an???? Hur är skalan liksom, är den brant fallande eller inte?? jag menar är 9:an, är det då överkörd av en bil??? Hur många har egentligen överlevt 10:an... det kan ju inte vara många, och jag menar hur sannolikt är det att du blivit överkörd av en ångvält? Den sannolikheten måste ju vara så liten så att den inte finns... till sist hamnar man ju i Tages monolog om Harrisburg.

O ville ha gröt häromdagen. S frågade då om hon ville ha rårörda lingon eller äppelmos i...

- Mamma, nej, jag är inte så förtjust i äppelmos...

Det får avsluta inlägget. Dagen har gått i städningens och julpyntandets tecken. Gick nästan i mål. Vår residuer tar vi imorgon. (pappa kan också)

Natti natti
N