Rått, sått... Pitt!

Så, 5 dgr kvar. Bara konstaterar. O räknar ner. Jag räknar ner. S räknar ehh, ja, vet inte om hon räknar och till vad, jo hon räknar till 10, det är så många övningar hon skall göra 8 ggr per dag. Sigge Bajsar.

O rimmar. Det bland annat är det som gäller just nu. Rimmen blir bra, men när det snabbt ska komma något blir det som titeln på inlägget. Rått, sått... ehh, Pitt! Rätt underbart, man skrattar ju, sen inser man några viktiga saker. Ord är sociala konstruktioner, Pitt skulle ju kunna vara vad som helst. För ett barn är ju alla ord lika i värdering, sen börjar vi lära dem... En annan sak är ju att det är väldigt lätt att påpeka att Pitt inte rimmar på sått. Men tänk vad roligt det hade varit om man själv hade börjat gå utanför boxen. Så händanefter rimmar Pitt på ja, praktiskt taget vad som helst.

Nu får det bli inlägg när det blir inlägg. Det är ju det som är det farliga med att göra många uppdateringar ibörjan, det sätts en standard, som visat sig svår att upprätthålla.

Idag är själv med barnen, S i Uppsala på tjejmiddag. O har feber och lill S har faktiskt inte bajsat en enda gång idag, mest varit trött och oinspirerad. O ser Karlsson på taket för andra gången idag och ser ut att behöva en ny omgång alvedon.

Annars inte mycket nytt på fronterna. Vi ska åka till London i slutet på oktober, ingen biljett bokad, men så var det ju när vi skulle till Tyskland också. Det man kan göra senare kan man göra senare.

Den arkeologiska utgrävningen skulle ha startat igår eller i torsdags, ingen grävmaskin i sikte än. Myrorna frodas. Jag upptäckte det när jag skulle samla upp 250 kg sjösten för hand. Vill ju inte att en grävmaskin ska käka rysk kaviar till frukost liksom. Men vilket jobb, som man underskattar uppgiften, jag tänkte att ahh, två timmar så är det kirrat, icke! Faktor 5 på den. 7 buskar grävdes upp. Stack ner spaden i backen och krrrii, spaden gick av på mitten, jaha, säg goddag då. Tur man har grannar. Ja, som har spadar att låna ut alltså.

Appropå grannar, vi har ju ett par som är för goa i allmänhet och mot Olivia i synnerhet. Det har hörts lite musik från det huset, typ någon som spelar något blåsinstrument. Tja, inte mer med det. Sen har vi träffat deras son som varit här en del eftersom hans pappa är sjuk, ja grannen alltså. Hur som, vi har väl betraktat sonen som någon kulturarbetare från Stockholm, vi visste inte vad han jobbade med och gissade på något kulturellt. Han var i alla fall inte speciellt hemtam med en häcksax. Nåväl, en dag så kom han med en lapp och sa att han skulle spela på torget och tyckte vi kunde komma och lyssna, ja inte mer med det, jag kunde inte för jag var på Blidö men resten av familjen var där, mest av artighet. Dagen efter eller två dagar efter slår jag upp lokalblaskan, vem är där på en hel sida om inte grannens son. Han tillhör tromboneliten i världen och har egen klass i Hannover dit han pendlar typ varje vecka, det var hans elever som uppträdde på torget bland annat. Jaha, säg goddag då, dumstrut på.

Men men, han är jättetrevlig och faktiskt kulturarbetare från Stockholm.

N